Sjövild

Idag var jag i hundgården. Det var hela mitt vanliga gäng så jag hade givetvis jätteroligt. Sist kvar var jag och de kinesiska nakenhundarna. Min favorit är en liten puffvalp, som är nästan lika spattig som jag. Hennes mamma och min mamma bestämde att vi skulle åka på valputställning i september. Den är inofficiell, så det ger mig en chans att träna lite. Jag kan nämligen inte garantera att jag kan hålla mig i schack bland en massa spännande hundar. Kanske när jag blir stor... jag vill också ha en massa such, usch, galusch framför mitt namn. Det borde jag få...min mamma (som är helt opartisk), säger alltid att jag är den sötaste hunden som finns. Så det så!

Den här bilden har inget med dagens blogg att göra, men erkänn att jag ser bra tuff ut i bilen!

Busig!

Det har varit både en bra och dålig dag. När mamma väckte mig för tredje gången imorse så lurade jag henne med mina allra sötaste manér. Jag fick henne att gosa med mig i sängen en stund till. Jag gillar att bli pussad på magen när jag är nyvaken. 10 minuters extra gullande resulterade i att vi kom för sent till jobbet och mamma ursäktade sig med att jag är så morgontrött. Jag har väl aldrig hört något liknande! Det är väl inget brott att vilja ligga och dra sig en stund? Halv åtta är ju praktiskt taget mitt i natten. Jag fick sova en stund till på jobbet iaf. Sen kom pappa och hämtade mig. Det var konstigt för egentligen jobbar han på dagarna...men idag skulle han tydligen jobba natt. Jag förstod inte riktigt hur det gick till, men sen var vi hemma och jag förstod inte var mamma var. Då blev jag lite ledsen. Efter några timmar fick jag pappa att ringa mamma och säga att jag var förbannad. Då kom hon och hämtade mig. Inte helt utan straff förstås. När hon skulle ta med mig snodde jag mitt koppel och gömde mig under ett bord. Mamma kan vara ganska jobbig, men jag tycker inte om när hon lämnar mig.

Kallt och eländigt är det ute också, så jag har levt rövare inne idag. Således är jag nu helt slut och måste sova lite.

Kolla vad söt jag är!

Sen blev jag busig!

Valpkurs är för mesar

Idag var jag på valpkurs med både mamma och pappa. Pappa hade leverpastej i fickan. Det är ungefär det jag minns. Man ska fokusera på sånt som är viktigt, tycker jag. De andra hundarna var lite fåniga... de satt där och tittade på sina ägare och väntade på order för att sen få godis. Själv så satsade jag målinriktat på att få tag på godisarna själv. Nån måtta får det ju vara på hur man åmar sig. Liiite försökte jag väl i och för sig. När mamma sa sitt, då satt jag. Sen sa hon "stanna" och då hoppade jag mot henne. Ibland sa mamma "bra", men jag minns inte varför och tänker därför inte göra det igen. Oftast när hon säger "bra" gör vi ändå nånting tråkigt som hon vill. Jag vill bara göra sånt som jag vill! Kallt och eländigt var det också, fast jag hade min huvtröja... och trött blev jag. När mamma sa valpkurs trodde jag att det var som en ABF-kurs där man lär sig dreja eller sätta ihop fula blomsterkvastar, men ack nej. Här skulle man lyda och bli bossad... ibland känner jag hur jag veknar och nästan faller för dessa olika kommandon, men jag måste vara stark! I'm no sissy!

Jag vilade i mammas knä på vägen hem...

...i min fina huvtröja

Jag har även fått hem min senaste beställning på vinterkläder. Mina snygga skor har kommit, men de var inte riktigt lika bekväma som jag hade hoppats. Mamma sa att jag nog vill ha dom till vintern och att jag faktiskt inte bara får beställa saker som är fina om jag inte tänker använda dom. Då kontrade jag med att mamma faktiskt köper massa högklackade skor som hon tycker är fina. Sen när jag och pappa hämtar henne från krogen tar hon av sig dom i bilen och suckar. Men det var tydligen inte samma sak. Mina skor var i alla fall roliga att bita på.

Även mina doggles hade kommit, som jag ska ha på motorcykeln. På bilden är det bara första utprovningen, så ni får bättre bilder på dem senare.

Här är min fina motorcykelsele också!

Nu ska jag sova lite. På återseende.

Anitas första blogg

Jag heter Anita och jag är en dvärgpinscher. Dvärgpinscher är en väldigt smart hundras, det märker man främst på min kapacitet att själv använda datorn (små tassar underlättar också förstås). Idén till att starta min egen blogg fick jag idag, när jag träffade två av mina kullsystrar och fick reda på att båda har alldeles egna bloggar! Min mamma (som egentligen är min matte), började förstås klura på att starta en egen, men eftersom hon verkar vara totalt oförmögen att komma igång, tog jag saken i egna händer. Jag tror nämligen att omvärlden har väntat länge på att få höra om mig och min vardag, då jag är något av en medelpunkt på jorden.

Jag bor med min mamma och pappa i Tumba. Området är inget vidare, men vi har en schysst hundgård här. Jag jobbar på kontor med min mamma, fast jag jobbar mest i fikarummet med att tigga mat. Det är inget enkelt jobb ska jag tala om för er...precis när man ska få nåt gott kommer min mamma alltid in och gapar om att "ingen får mata hunden". Jävla sniket, om ni frågar mig. Ibland hjälper jag till att fakturera också - jag är ju ganska haj på det här med datorer. När jag inte jobbar eller busar sitter jag vid datorn och beställer hundgrejer. Mamma hotar med att anmäla mig till "lyxfällan" om jag inte slutar, men om sanningen ska fram beställer jag bara det allra nödvändigaste. Idag fick jag mitt "Talk to the paw"-linne. Det måste jag ju ha om nån är mopsig.

För detta tilltag tycks jag ha fått en bestraffning...mamma tejpade mina öron. Hon sa att hon måste det för att de ska "hänga till sig". Vem tusan har sagt att de behöver det? De funkar alldeles utmärkt som de är!

Min mamma är elak! Nån finmotorik har kvinnan inte heller, titta bara hur tejpen sitter!

Och som om allt detta inte var nog: sen lämnar hon mig ensam! Hon trodde hon hörde larmet på sin motorcykel och drog iväg. När hon kom tillbaka försökte hon trösta med att hon bara hade varit borta en minut... En minut my ass! Det var minst tre timmar, men när jag tänker efter var det nog närmare ett dygn. Nu får ni ursäkta mig, jag har ett ben att gömma. Sen ska jag nog gulla lite med mamma också... hon är ju inte alltid lika hopplös.

Jag och min mamma ------>