Dinner @ Kexet's place

Igår var vi som sagt hemma hos Kexet på middag...fast jag fick förstås ingen middag. Snåljåpar. Jag och Kexet hade jätteroligt ändå, trots att hon juckade på mig några gånger och att jag kissade ner hela deras lägenhet. Men jag får det, för jag löper faktiskt. Mamma hade med sig kameran men tog förstås inte ett enda kort på oss.
Idag har det regnat hela dagen och som ni vet avskyr jag regn! Jag har debutanvänt min regnoverall, men den hjälper ju föga när det regnar på mitt huvud. Och elaka mamma, hon skulle ha paraply. Jag vägrade gå en meter, bara för den blotta orättvisan. Sen tog vinden tag i mammas Ikea-paraply och vände det ut och in...vilken ironi! Då gick jag en bra bit, bara för att straffa kärringen när hon blev dyngsur. Nu har vi kommit in igen och busar och myser lite.

Jag i regnoverallen. Fin, men ack så opraktisk.

Jag och pappa delar isglass.

Shopping på hög nivå

Oj, vilken hektisk dag jag hade igår! På eftermiddagen var jag, mamma och pappa i Gröndal och tittade i en hundbutik som min kompis Dini har med sin mamma och pappa. Vi lekte, fick godis och jag shoppade vinterjacka, spårsele och leksaker, samt stod modell i div konstiga kläder. Sen på kvällen lämnade mamma och pappa mig hos Dini i ett par timmar och gick ut och åt! Nog för att det var trevligt, men dom lämnar ju aldrig mig! Jag blev alldeles chockad! Fast när den värsta chocken hade lagt sig gick det ganska bra. Vi busade och sov, sen stal jag en massa popcorn från vardagsrumsbordet, så när mamma och pappa kom och hämtade mig såg jag ut som en liten gris. Det var mamma som sa det alltså, jag var givetvis av en helt annan åsikt. Dessutom fick jag ärva en massa roliga tröjor av Dini, som hon hade växt ur. Som ni förstår var jag helt otroligt trött när jag kom hem och idag har jag inte lämnat mamma en sekund.... ifall hon skulle få för sig att lämna mig igen.
Ikväll ska vi hem till Kexet på middag, så nu passar jag på att vila lite så jag orkar busa ordentligt.
Jag lägger upp lite bilder från helgen nu, men jag har betydligt fler som ni kan få se nästa gång.

Kolla vad fin jag är i en av tröjorna som Dini gav mig!

Min nya leksak, giraffen Siv-Björn, och jag.

Jag kollade in lite dvärgpinscher-klipp på You Tube, som Kexet hade länkat på sin blogg, innan jag satte igång med min egen.

Utställningsplaner och mc-utrustning

Nu har jag varit på promenad med mina kineskompisar. Mamma tyckte att jag äcklade mig med farmor-hunden, men vi löper faktiskt båda två. Jag får ju inte träffa några snygga killar så jag tar väl det jag får.

Då det här jäkla löpet förstörde mina utställningsplaner i Lördags, har jag bestämt mig för att anmäla mig till en utställning i Skogås den 25:e november istället. Jag måste ju träna upp mamma innan utställningen i Älvsjö i december. Hon kan ju inte så mycket, men jag tänker inte låta det förstöra mina planer. En del säger att man måste vara mycket duktigare för att ställa ut där, men mamma har inga skrupler. En skönhetstävling för hundar kan man inte ta på 100% allvar hur man än försöker, säger hon. Hon kan tala för sig själv, kärringen. JAG tycker iallafall att det är väldigt viktigt, så jag får väl träna upp henne så pass att hon inte skämmer ut mig. Hördu Kexet, om du också får ditt löp överstökat, kan du väl vara med i Skogås? Vi är ju faktiskt nästan lika snygga, vi skulle nog slå dem med häpnad!

Nu har jag nog sagt mitt för idag. Nu ska ni få se bilder på min mc-luva som har kommit....lite för sent, men ändå.

Jag har sprättat hela veckopengen.

Okej, jag har inte dött än. Det kanske inte var så farligt. Mamma är nöjd med mig för hon säger att jag lyssnar bättre nu. Lyssnat har jag väl alltid gjort, det är bara frågan om jag väljer att skita i det hon säger. Jag och mamma har jobbat tidiga dagar i två veckor nu...det är skönt att det blir normala dagar igen. På jobbet finns det iofs rätt mycket roligt att göra, men 13 timmar varje dag är lite saftigt även för mig. Annars har vi inte gjort så värst mycket. Jag köpte en stor mysig hundbädd för bara 30 kronor på Pay C i tumba. Jag bad mamma om några till när det ändå var så billigt, men hon ville att jag skulle testa den först. Det har jag gjort nu, så jag ska snarast köpa några till. Resten av mina pengar använde jag till en rolig leksak. Har inget mer intressant att berätta så jag låter er titta på bilder istället!

Jag har hittat ett bättre sätt att se när jag åker bil.

Och här är min mysiga bädd...

...som även passar ypperligt till bus!

Blääää

Jag blöder! Ända sen i fredags, så jag dör nog snart. Mamma säger att det inte är farligt, men jag tror henne inte. Därför följer jag med henne överallt så att hon ska märka om jag faller ihop och dör. Mamma kallar mig för argbigga och PMS-monster, men vem sjutton skulle inte bli lite tjurig när man vet att döden är i antågande? Till råga på detta så gick mamma på krogen i lördags och lämnade mig och pappa hemma...hon skulle ju vakta mig! För att ta igen för detta har jag sovit i hennes knä precis hela dan på jobbet. Jag måste vara väldigt sjuk, så trött som jag är. Tack och lov har jag fått tröstäta hur mycket jag vill, eftersom jag var så mager efter min grusdiet. Nu har jag lagt på mig till normal storlek igen. Förutom detta så är allting skit!
Inte ens min sjukdom får jag ha ifred - tydligen "löper" en massa hundar i området. Jag skiter väl i om de springer, det gör väl alla hundar? Det är ju MIG det är synd om!!

Mammor är hemska!

Det regnar massor! Och då ska vi tydligen gå på promenad...eat my shit, säger jag. Ett futtigt regntäcke var allt jag fick ha på mig, men mamma, hon skulle tydligen ha regnjacka med huva. Och inte fan behövde hon springa barfota som jag heller. USCH! Jag vägrade gå en meter, men då lyfte hon bort mig jättelångt så jag skulle bli tvungen att springa för att komma hem. Jag blev så jäkla arg! När vi äntligen kom in var jag dessutom tvungen att torka tassarna...var det jag som bad att få gå ut eller? Lyckligtvis kunde jag smita och sprang in till sängen med mitt blöta täcke fortfarande på, som jag sen slet av mig på mammas kudde. Fick även med mig en bajspåse i farten (tom förstås), som jag tuggade sönder i protest. Någon som vill byta mamma?

Fat camp - in reverse

Jag mår mycket bättre nu, men jag är fortfarande lite mager. Idag gav mamma mig äntligen lite av min vanliga mat, blandat med burkmaten. Burkmaten är iofs god, men den fastnar i gommen och hindrar mig från att äta tillräckligt fort. Jag har det inte lätt ska ni veta....nu får jag iaf jättemycket mat så jag ska bli lite tjockare och det tycker jag om. Igår var jag och syrran på hundöarna. Vi hade jättekul, bortsett från några smärre meningskiljaktigheter om godis och leksaker. Med andra ord blev det några katt-fräs på varandra, men på det hela taget kom vi bra överens.

I slutet av månaden ska jag och mamma åka till mormor i piteå. Min människomormor alltså, min hundmormor bor ju i Märsta. Det är roligt där, för jag har en massa gräsmatta att rusa runt på och katter att jaga...och en morfar som gärna "tappar" mat från bordet. Han förstår iaf att det är väldigt synd om mig.

Idag började vi förresten 4 igen. När den där jäkla klockan ringer halv 4 har jag god lust att äta upp den. Då går mamma upp och håller på en stund innan hon tvingar upp mig. Fast idag var jag lite osäker på vad som hände, eftersom det var två veckor sen vi började tidigt sist...så för säkerhets skulle sprang jag upp några gånger och kollade så att inte den elaka kvinnan skulle få för sig att lämna mig hemma. Imorn får hon dock det, för då är pappa hemma och vi ska sova jäääättelänge. Haha, då kan hon stiga upp själv - det är då inte jag som har bestämt att vi ska börja på så okristliga tider. Men om sanningen ska fram så längtar jag lite efter mamma när hon åker, så jag blir ganska glad när jag kommer till jobbet och får mysa....men det behöver vi ju inte berätta för någon. Nu kollar vi på lite bilder istället!

Jag minns inte att det var så mycket motvind, men tydligen.

Kexet i förgrund och jag i bakgrund. Ståöron verkar vara min melodi nu för tiden.

Stackars lilla mig

Jag är sjuk! Jag kräktes både igår och idag så mamma åkte förbi veterinären med mig. Tydligen har jag en massa grus i magen...hur sjutton det har kommit dit har jag ingen aning om. Jag vet att det INTE är för att jag har ätit jord, det tror bara min okunniga mamma. Det var roligt hos veterinären och jag fick beröm för att jag var så glad och framåt. Det enda som inte var så roligt var röntgen, mig brottar man inte ner i första taget. Mamma tyckte i sin tur att det minst roliga var att vi blev 2000 kronor fattigare. Petitesser! Sen frågade den galna veterinären om mamma kunde sköta om mig hemma. MEN HALLÅ! Trodde hon på allvar att jag skulle låta min mamma lämna mig där? Tack och lov så sa mamma att det inte skulle bli nåt problem, eftersom jag faktiskt var ganska pigg ändå. Så vi fick hem snäll mat och lite medicin som mamma serverade mig. Då var jag tokhungrig, men hon snålade. Jag måste ha mer! Jag vägde bara 2,5 kilo ju. Annars känner jag mig faktiskt lite bättre, men jag har varit väldigt trött. Tur att jag har mammas tröja att sova i.

Min mamma - en black om foten.

Igår var jag på min utställning. Det var kul, för det var i ett ridhus där man kunde äta saker från marken och rulla sig i äckliga saker...fast det fick jag inte för mamma. Hon tyckte det räckte med de 4 kilo jord jag åt i lördags när jag var i hundgården. Det var gott när jag höll på, men när jag kom in var magen tre gånger större än vanligt så jag kände mig lite halvmysko. Mamma var lite orolig för mig, så jag tröstade henne genom att bajsa ut alltihop på hallmattan under natten. Sen var jag faktiskt lite risig i magen nästa dag, men jag tänker inte förhasta mig och dra paralleller till jordätandet. Jag ska nog prova äta konstiga saker några gånger till för att se om det hör ihop med dålig mage. Tror faktiskt inte det. Nåväl, åter till utställningen. Jag blev trea av tre möjliga...helt otroligt. Jag sprättade ju runt och var jättefin, blev klämd på utan att gnälla och visade upp mina allra bästa sidor. När chocken över att jag inte vann hade lagt sig, förstod jag naturligtvis att det var mammas fel. Hon gick inte tillräckligt fint, helt enkelt. Måste nog träna henne lite, eller börja gå på utställningar själv i framtiden. Men då måste jag nog ta bussen, för jag tror inte att jag får låna mammas bil. Domaren tyckte iaf att jag hade fin storlek, fin päls, trevligt temprament osv. Tydligen så behövde jag "mer substans i kropp och ben". Ursäkta mig då för att jag är smal och vacker! Jag har kollat på Top Model och jag vet att skinny is the new pink....eller hur man nu säger. Äh, vad vet en gammal gubbe om snygga tjejer, liksom. Min kompis puffvalpen fick iaf en rosett, BIM stod det på den. Jag planerade att äta upp den för att jämna ut orättvisan, men jag kom aldrig åt.

Sen kom min kompis Trassel och skulle sova över. Mamma lät oss inte vara ifred en sekund...hon var rädd att vi skulle hitta på olämpliga saker. Vad dessa var vet jag inte riktigt, men Trassel försökte jucka på mig och det var inte så populärt hos mamma. Som ni förstår så har jag haft fullt upp de senaste dagarna och är således ännu tröttare än vanligt (om möjligt, inflikar mamma). Här kommer bilderna!

Notera här hur min eländiga mor håller i kopplet. Tror hon att man vinner med sånt slarv? Notera även hur otroligt fint jag går.

Och kolla, här står hon och drar upp byxorna! Skandal! Folk kan ju tro att vi är trailer trash.

Se nu, jag kan ju stå utan hennes hjälp. Sorry morsan, men du drar definitivt ner helhetsbetyget.

Oj, vad trött jag blev. Men fortfarande lika snygg när jag sover... (nu säger mamma att utställningen har stigit mig åt huvudet. Vilket trams!)