Hundar kan också blogga!: Man är väl lite busy för fan...

Jag har varit ruggigt dålig på att blogga ett tag (läs tidigare inlägg så förstår ni att det inte är mig ni ska skylla på). Nu har vi två veckor med normala arbetstider, så jag ska försöka hålla igång skrivandet lite.Ni har inte missat så jättemycket i alla fall, men vi börjar med de dåliga nyheterna. Mamma har kört hårt med örontejpningen, flera dygn i sträck. Jag är förbannad, det ska ni ha klart för er. Pappa var på min sida, men mamma fick som hon ville. Först var jag tejpad under hakan, men då var jag så jäkla sur att mamma valde att hänga dit 50-öringarna istället. Jag fann mig i det, för husfridens skull, men tro inte att jag gillar det! Idag tog mamma bort dom en stund för att se hur det blev. Ett par timmar hängde öronen, men sen lyckades jag fälla ut dem åt sidorna igen...haha, där fick du för att du var elak, mamma! Tyvärr innebär nog detta mer tejpning innan min utställning....hmm...jag måste nog fundera lite på det här.

Nu till trevligare saker. I Lördags fick jag herrbesök av en staffe. Han var stor, musklig och riktigt snygg. Jag flippade över på rygg direkt (ni som känner mig vet att jag aldrig skulle sänka mig så lågt, men det här var en riktigt snygg kille). Sen busade vi och fick grisöron. En toppenkväll helt enkelt. Det resulterade dock i att jag var grymt trött på söndagen. Jag följde efter mamma och ville ligga i knät hela tiden, men hon flyttar sig ju så mycket. När jag piggnade till åkte vi bort och hämtade kexet och hennes mamma och åkte till hundöarna. Det var hur häftigt som helst! I början ville jag inte gå förbi alla läskiga hundar, men när vi väl hade hittat en plats att sitta på så gick det bättre. Först var Ariel och Prinsen där och sen kom även Dini. Jag och Kexet insåg snabbt att vi är väldigt små. Lika stora äntligen, men mindre än alla andra. Fast mindre betyder förstås gulligare och gulligare betyder att man kommer undan med mer dumheter *småler elakt*. Kexet var jättetuff och sprang runt till en massa stora hundar och busade, så jag ville förstås inte vara sämre. Riktigt lika tuff är jag inte än, men mamma var jättestolt för att jag vågade springa runt så mycket. Dessutom hjälptes alla vi pinnar åt att jaga bort en massa stora hundar som samlades runt oss. Alla tyckte vi var små roliga leksaker, men vi visade dem allt! Vi var där i nästan 4 timmar, så sen var jag trött, må ni tro! När vi kom hem ville jag att mamma också skulle lägga sig direkt, så jag gick bort till henne och skällde så hon skulle förstå. Det är ett bra sätt när man blir ignorerad har jag kommit på. Om hon inte tittar på mig hoppar jag med tassarna mot hennes ben och sen gör jag ett frustrerat skall så hon ska förstå vad jag vill. Imorse var jag minst lika trött. Mamma kom och gullade med mig flera gånger och tog med mig upp, men jag ville ju ligga och sova. Vi kompromissade och jag sov på hennes arm när vi åkte till jobbet. Nu har jag inte tid med er längre, för jag börjar bli jättebusig. Så nu ska jag göra mitt "gurglande-katt-ljud" och attackera pappa i soffan. Här är lite bilder!