Blääää

Jag blöder! Ända sen i fredags, så jag dör nog snart. Mamma säger att det inte är farligt, men jag tror henne inte. Därför följer jag med henne överallt så att hon ska märka om jag faller ihop och dör. Mamma kallar mig för argbigga och PMS-monster, men vem sjutton skulle inte bli lite tjurig när man vet att döden är i antågande? Till råga på detta så gick mamma på krogen i lördags och lämnade mig och pappa hemma...hon skulle ju vakta mig! För att ta igen för detta har jag sovit i hennes knä precis hela dan på jobbet. Jag måste vara väldigt sjuk, så trött som jag är. Tack och lov har jag fått tröstäta hur mycket jag vill, eftersom jag var så mager efter min grusdiet. Nu har jag lagt på mig till normal storlek igen. Förutom detta så är allting skit!
Inte ens min sjukdom får jag ha ifred - tydligen "löper" en massa hundar i området. Jag skiter väl i om de springer, det gör väl alla hundar? Det är ju MIG det är synd om!!